Mentha piperita L., Pepparmynta

Pepparmynta hör till kransblommiga växter, familj Laminaceae (Labiatae)

Allmänt

Släktnamnet Mentha, och därmed det svenska namnet mynta, kommer av Mintha, det grekiska namnet på en nymf som enligt sägnen blev förvandlad till denna växt av den svartsjuke Persefone. Redan under antiken var flera myntaarter uppskattade som läkeväxter och kryddväxter. Kineserna uppskattade myntans lugnande och kramplösande egenskaper; Hippokrates betraktade den som ett sfrodisiakum; Plinius lovordade dess smärtstillande verkan. På grund av den starka benägenheten för hybridisering mellan arterna är släktet Mentha ett av de besvärligaste i vår flora; det finns ett stort antal mellanformer. Släktets arter kan grovt uppdelas i två grupper. Hos den ena sitter blommorna tätt ihop i kransar vid de bladiga noderna i flera våningar utefter stjälken, hos den andra slutar stjälken med en tät axliknande, bladlös blomställning.

De olika myntaarterna har likartade medicinska egenskaper. De används invärtes vid gallbesvär, magkatarr, väderspänningar och förkylning. Utvärtes används de som badtillsats och munvatten. I stora doser är de inte ofarliga, men när det gäller den odlade papparmyntan, Mentha x piperita - en korsning mellan grönmynta och vattenmynta - föreligger knappast någon förgiftningsrisk.

Av krusmynta och grönmynta kan man göra en välsmakande gelé som passar bra till lammkött. Te på mynta är mycket uppfriskande, och mynta ger också en god, ljusgrön likör.

Förekomst

Odlade och vilda växter som är utbredda över stora delar av Europa, särskilt på fuktiga och våta platser.

Kännetecken

Fleråriga växter, 50 - 80 cm hög. Stam fyrkantig. Blad motsatta, brett ovala - lansettlika, sågade eller naggade. Blommor vit-rosa - violetta, i axlik ställning i stjälkens topp. Doft karakteristisk,

Använda växtdelar

Blad, blommande grenspetsar.

Innehållsämnen

I pepparmynta garvämne, eterisk olja med menthol (minst 50 %). Jasmon ger söt, angenäm smak, metofuran har motsatt effekt.

Medicinsk verkan

Pepparmynta är desinficerande och kramplösande, ökar sekretion av matsmältningsvätskor, särskilt galla. Verkar kylande, svagt lokalt smärtstillande, inflammationshämmande.

Användning

Som te vid magsmärtor och förkylning, som galldrivande medel vid problem med galla och lever. Som medel mot väderspänning. Utvärtes som te till tvätt av svårläkta sår.

Sänd frågor och kommentarer till Ingemar Joelsson

Mentha piperita L., Pepparmynta