Silybum marianum L., MariatistelMariatistelhör till korgblommiga växter, Asteraceae, Compositae AllmäntMariatistekn hör hemma i Medelhavsområdet och i Orienten. I vårt land förekommer den endast odlad som prydnadsväxt, men kan även påträffas förvildad. Sitt namn har den fått av de iögonenfallande vita strimmorna på bladen, som enligt legenden härrör från droppar av mjölk som föll från Jungfru Marias bröst när hon skulle rädda Jesus undan Herodes förföljelser. Sedan gammalt är mariatisteln känd som köksväxt. Av de späda bladen kan man bereda en sallad; rötterna och blomkorgarna kan ätas kokta i vatten. I Farankrike kallas örten ibland vild kronärtskocka. Mariatisteln användes tidigt av läkarna. Dioskorides ansåg den verksam bl.a. som kräkmedel. Örten har även ansetts kunna bota eller lindra hjärt- och cirkulationsbesvär. Frukterna har använts mot håll, mjält- och leverbesvär. Vissa av de verksamma ämnena i örten tycks ha en gynnsam inverkan mot förgiftningar och dessutom vara leverskyddande. FörekomstVäxer på torra ställen vid vägkanter och på avfallsplatser i hela Medelhavsområdet. I Sverige bara sällsynt, förvildad och kultiverad i trädgårdar. KänneteckenEn grov, 30-150 cm hög tistel. Tvåårig. Stjälk upprätt och ogrenad, något hårig. Blad stora och blanka med vita nerver, flikiga, taggtandade i kanterna. Blommor röd-violetta (juli - augusti), rörlika, ofta i ensamma halvklotformiga korgar. Frukter svarta, glänsande eller med gula fläckar, upptill med gula fjädertofsar. Rot spolformig, tjock. Luktlös. Smaken liknar kronärtskockans. Använda växtdelarBlad och frukter. InnehållsämnenSilymarin, uppbyggt av dihydroquercetin och koniferylalkohol. som är sammankopplade på olika sätt och ger de tre substanserna silybin, silydiamin och silychristin. Vidare eterolja, histamin och tyramin. Medicinsk verkanStimulerar produktionen av galla. Silymarin har leverskyddande effekt. AnvändningVid akut och kronisk hepatit. Vid alkoholbetingad fettlever. Sänd frågor och kommentarer till Ingemar Joelsson
|
