Behandling Redan vid den första konsultationen kan man genom anamnesen misstänka att patienten har en funktionell tarmsjukdom. Det är viktigt att man tidigt berättar för patienten vad man misstänker. Samtidigt bör man tala om att en viss utredning kommer att göras för att utesluta organisk sjukdom och bekräfta diagnosen. Man bör från början göra upp ett kontrakt på hur stor utredning som ska göras. Många gånger finns det en stark oro hos patienten att det ska röra sig om allvarlig sjukdom, till exempel malignitet. Extensiv utredning bör undvikas då det kan leda till ökad fixering vid sjukdomen. Diagnosen är första steget i en bekräftelse för patienten att denne får acceptera och lära sig att leva med sina besvär. Läkaren måste förklara sjukdomens natur och förmedla till patienten att diagnosen är säker. Detta kan i de flesta fall vara den viktigaste terapeutiska åtgärden. Läkaren bör berätta att tillståndet ofta är långvarigt, recidiverande och ibland livslångt, att det inte finns någon varaktig bot, men att tillståndet inte leder till några komplikationer. Målsättningen är att hjälpa patienten att hantera och lindra symtomen. Man måste gå igenom livsstilsfaktorer, aktuella livshändelser och värdera patientens personlighet och eventuella oro och ångest. Det är viktigt med kontinuitet och långsiktighet i sjukvårdskontakten. Kostförändringar Många patienter med IBS kan få symtomlindring genom kostförändring. Många tål inte gasbildande livsmedel som lök, vitlök, purjolök, kål, bönor, linser, ärtor, paprika, rädisor, äpplen, bananer, selleri och/eller livs-medel som innehåller sorbitol och xylitol. Fiberrik mat kan ge ökade buksmärtor och gasbesvär. Konsultation med en dietist kan vara värdefull för att göra en kostregistrering och för allmän rådgivning. Många gånger framkommer det att patienten har en undermålig kost ur nutritionssynpunkt. En del behöver minska sitt fiberintag, medan andra behöver öka det. Om man övergår till en fiberrik kost och inte är van vid det, kan man initialt få ökade mag-tarmbesvär som kan gå över när tarmen vant sig. Patienten måste alltid prova en kost i minst 3-4 veckor innan man kan uttala sig om effekten. Det finns inga vetenskapligt grundade kostrekommendationer för IBS-patienter. Man rekommenderar därför samma kost som gäller generellt för befolkningen och som ges ut av Livsmedelsverket (Svenska Näringsrekommendationer 2005). En viktig och grundläggande princip är också att patienterna äter regelbundet. Ätstörningar måste uteslutas. Buksmärtorna kan ge upphov till ett anorektiskt beteende med för litet eller felaktigt näringsintag. Ofta får man uppmuntra och stötta patienterna till att äta trots att de får ont. Många gånger är det inte ett specifikt födoämne som ger besvär, utan orsaken till smärtorna är aktiveringen av den gastrokoliska reflexen vid födointag. Fettrik mat kan ge mer magbesvär på grund av accentuering av den viscerala hypersensitiviteten. Om patienten lider av mycket gaser och uppspändhet kan man prova med minskat fiberintag och kolhydratrestriktioner. Motion Det finns studier som tyder på att fysisk aktivitet kan minska buksmärtorna. Mer forskning behövs emellertid inom detta område. Psykologiska behandlingsmetoder Patienter med svåra symtom, som ej går att behandla med konventionell terapi, utgör ett stort kliniskt problem. Psykologiska behandlingsmetoder kan vara ett värdefullt komplement till annan medicinsk behandling. Dynamisk psykoterapi, kognitiv beteendeterapi, avslappning, hypnos och patientskolor har i vissa studier förbättrat tarmsymtomen. Kognitiv beteendeterapi och hypnosbehandling har visat resultat vad beträffar buksmärtor och IBS. Probiotika Det finns data som stödjer att probiotika kan ha effekt vid IBS, och då framför allt vid smärta och uppspändhet. Hur stor nyttan är, vilka stammar som bör användas och behandlingstidens längd är ännu inte helt klarlagt. Lactibacillus plantarum Lp 299v har nyligen introducerats för behandling av IBS. Läkemedelsbehandling Få läkemedel har övertygande visats ha bättre effekt än placebo vid behandling av IBS. Placeboeffekten är betydande och i olika studier har 30-60% av patienterna svarat gynnsamt på placebo. Inget läkemedel kan förväntas ha effekt på alla symtom vid IBS, men vissa enskilda symtom kan minskas. Det är därför viktigt att patienten informeras om vilka behandlingseffekter man kan förvänta sig, så att förväntningarna på läkemedelsbehandlingen är rimliga. Bland använda läkemedel kan nämnas spasmolytika, antidepressiva medel, antikolinergika, analgetika, bulkmedel, osmotiskt verkande medel, tarmirriterande medel, prokinetiska medel, klysma och medel mot diarré och meteorism. Växtläkemedel Växtläkemedlet Iberogast har nyligen registrerats i Sverige för användning på indikationerna IBS och på funktionell dyspepsi. |
