Funktionella störningar ligger bakom FD och IBS

En mångfald av symtom

Gemensamt för båda sjukdomarna är att det är funktionella störningar som orsakar mångfalden av symtom. Frekvensen är inte exakt kartlagd, men i västvärlden anges uppskattningsvis att 15-20% av den vuxna befolkningen är drabbad av funktionell dyspepsi under ett år, medan upp till 28% uppskattas vara drabbade av IBS.

Sjukdomarna är närbesläktade och överlappningen mellan IBS och funktionell dyspepsi är stor (15-42%). Sannolikheten är t ex åtta gånger högre för en FD-patient att få IBS, än för en frisk person.

Eftersom den dominerande symtombilden för båda sjukdomarna är likartad, dvs gasbildning, smärta, tidig mättnadskänsla och illamående, kan det vara svårt att skilja dem åt.

De många olika bakomliggande funktionella störningarna har gjort att behandlingar med monoläkemedel haft begränsad effekt.

Vanligen använda läkemedel mot FD är:

1. Protonpumpshämmare (inhibitorer, PPI)

Flera studier med protonpumpsinhibitorer (PPI) visar att dessa har en mycket begränsad effekt vid funktionell dyspepsi. Detta är också visat i en metaanalys, publicerad i Gastroenterology år 2004.

Behandling med PPI visade sig oftast enbart ha effekt på symtom som uppstötningar och andra magsyrarelaterade symtom.

Dessutom visar studier att behandling med PPI, i de fall där en överproduktion av saltsyra inte har varit huvudorsaken till besvären, kan leda till en försämring på grund av en motsatt effekt vid utsättning, då saltsyra-produktionen i stället ökar.

Exempel på protonpumpshämmare är Losec och Omeprazol.

2. Medel för att ta bort Helicobacter pylori

Behandling mot Helicobacter pylori har i stort sett varit ineffektiv. Detta är också visat i en metaanalys från Cochrane institutet.

Exempel på medel mot Helicobacter pylori är Nexium (en kombination av esomeprazol, amoxicillin och klaritromycin).

3. Prokinetika, motilitetshöjande medel

Även effekten hos prokinetika som exempelvis metoklopramid (primperan), vilka underlättar tömningen av magsäcken, har visat svaga resultat i kliniska studier.

Flera prokinetika har tagits bort från marknaden på grund av allvarliga biverkningar. Och även om utvecklingen går mot effektivare prokinetika, så är dessa bara inriktade på att lösa en begränsad del av problemet. För att ett läkemedel skall vara effektivt mot FD i ett bredare perspektiv räcker det inte med att enbart påskynda magsäckstömningen.

4. Läkemedel som ökar härbärgeringsförmågan i magsäcken

Relaxering av magsäckens glatta muskulatur sker still stor del via vagusnerven. Försök har gjorts för att förbättra magens förmåga att vidga sig och härbärgera mat. Så har exempelvis antikolinerga muskarinblockerare, som påverkar vagusnerven, studerats experimentellt. Buspiron och venaflaxin, har i kliniska försök visats ge viss effekt, men på grund av risken för biverkningar har dessa inte godkänts som läkemedel för behandling av FD. Försök har även gjorts med kappa-opioid-agonister, men också här var resultaten nedslående.

Vanligen använda medel mot IBS är:

1. Spasmolytika

Det finns inga kontrollerade studier vid IBS på de i Sverige tillgängliga perorala spasmolytiska läkemedlen (Egazil, Papaverin). Men som generella kramplösande medel på glatt muskulatur ordineras de för lindring vid episoder av buksmärta.

2. Tricykliska antidepressiva medel

Genomförda kliniska studier med TCA på buksmärta vid IBS, ger svagt stöd för användning. Däremot finns det en accepterad användning vid regelbunden, nästan daglig smärta i samband med IBS. Oftast användes då lägre doser än vid depression. Exempel är Anafranil (en icke-selektiv monoamino-återupptags-hämmare).

3. Serotoninupptagshämmare

Viss dokumentation stöder denna användning framförallt om det förutom smärta även finns uppenbara inslag av ångest eller depression. Exempel är Cipramil och Zoloft.

4. Smärtinriktade läkemedel

Traditionella analgetika är dåligt dokumenterade vid funktionella tarmsjukdomar. Visst stöd finns för användning av paracetamol (Alvedon) för lindring av buksmärta. Gabapentin (Neurontin, ett antiepileptikum) och pregabalin (Lyrica, också ett antiepileptikum) används också, men någon vetenskaplig grund för detta finns inte.

5. Läkemedel mot diarré

Loperamid (Imodium) har god effekt vid diarré, men har ingen effekt på den globala symtombilden som gasbildning och smärta. Risken är också att läkemedlet kan ge flera dagars förstoppning.

6. Medel mot gaser och uppblåsthet

Behandling med läkemedel som Dimetikon (Imogaze, Minifom) ger sällan någon god effekt. Några effektiva läkemedel mot gasbildning finns inte.

Läs om FD här »

Läs om IBS här »